Vår första praktiska uppgift på konstskolan var att göra ett självporträtt i valfri färg och teknik. Efter en hel del funderande och inhämtande av inspiration och tankar från diverse bloggar och konstnärer på nätet så hade jag fått en ganska så klar bild över hur jag ville arbeta fram porträttet.
Jag använde ett foto och en blyertsteckning som jag utgick ifrån och sedan växte bilden fram ur tunna, tunna färglager (ibland rent transparenta) i varma jordtoner. Färgerna jag använde var: Titanium white, burnt umber, yellow ochre, cobalt blue, cadmium yellow deep, dark cadmium red hue, process yellow, process magenta och mars black.
Det var dock inte på många ställen jag använde färgerna rent från tuben utan jag blandade och blandade och spädde ut. Egentligen på samma vis som jag gjort tidigare när jag målat i olja, bara ännu lite tunnare, mer transparent och i fler lager denna gång. Sedan torkare jag med trasa och till bakgrunden duttade jag även trasan mot den fuktiga färgen så det bildades mönster i färgytan.
En av de trixigaste med att göra porträtt är att bilden ska säga något och ge en känsla av personen som avbildas. Så har jag aldrig tänk då jag målat tidigare och det gjorde även så att tankarna snurrade några extra varv innan jag satte igång. Hur tänkte jag då? Tja det får jag återkomma till senare då jag tänker att vi som går kursen kommer få titta på varandras porträtt och ge våra tankar, tolkningar kring dem och då vore det ju dumt och färga med mina egna tankar först :)
